Precis kommit hem från At the gates-konserten på Studio Coast. Den kan närmast beskrivas som ett svettbad, ett slag utan dess like. Som jag sa till Oscar så har jag nog inte känt mig så mörbultad sen Sepultura/In flames på fryshuset för mer än två år sedan (den konserten glömmer man inte lätt, eller hur Andreas). Inte vet jag om det beror på att jag börjar bli gammal, eller om det helt enkelt endast berodde på trycket idag.
Trots några mindre hjärnskakningar och en otrolig perspiration så kan kvällen knappast sammanfattas med ett mindre ord än underbar. AtG har i flera år legat på topp tio listan över absoluta favoritband, och att få se dom (splittrades 96) spela ihop har varit en dröm länge. Lyckades dessutom, i vanlig ordning, styra upp ett plektrum. Sweet! Gillar att ha minnen från konserter.
Vi skippade den planerade efterfestkrogrundan (nysvenskt ord) och drog hem istället. Efter en välbehövlig dusch så ligger jag nu nerbäddad i sängen. Allting känns just nu, trots konsertupplevelsen, lite trist och jobbigt. Besöken dom två senaste veckorna har fört med sig en hemlängtan som slog till med full kraft när jag öppnade dörren till min tomma bunker. Hoppas att skolstarten imorgon får mig att fokusera på annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad bra att At the Gates var bra. :) Jag saknar dig med, väldans mycket. Kändes så himla ensamt när jag kom hit och rummet stod alldeles tomt och oanvänt. Jag gillade att trängas lite med dig bättre.
Skicka en kommentar