Neon, fisk och hemlängtan.

Konnichiwa!

Nu har jag varit i Tokyo i två hela dagar. Ska jag vara ärlig så känns det snarare som två månader. Har inrett min lilla 5-kvadratare så gott det går, och även fast man inte får ha något på väggarna så tycker jag själv att den känns ganska mysig.

Så här långt har jag hunnit med några promenader i närområdet, lite matshopping, åka tunnelbana, gå på skolans informationsmöte och lite till. Kan knappast säga att jag vant mig än, vaknar fortfarande upp på morgonen och undrar var jag är och vad jag gör här.

Som tur är så bor det iallafall två stycken svenskar här i huset, som går på samma skola som jag. Dom går dock morgonkursen, medan jag är inskriven på eftermiddagskursen. Kan kanske vara bra, då jag förmodligen hänger med bättre om jag inte pratar med någon om annat.

Det alla verkar ha gemensamt är att dom är bättre än mig på japanska (vilket iofs inte säger så mycket). Det känns iallafall lite jobbigt att vara den enda som inte kan något. Får hoppas att det blir en mjukstart nu, såhär på första skoldagen. (För dom som undrar så skriver jag det här 10.00 lokal tid, skolan börjar 13.00).

Utifrån det jag sett av Tokyo (endast Shinjuku, där jag bor), så kan man säga att det är stort, högt, neonlysande och ljudligt. Har dock inte varit så mycket folk som jag väntat mig, men samtidigt så har jag ju inte varit på tunnelbanan under rusningstid. En sak som förvånar mig är att många japaner verkar gå mot rött, cykla på trottoaren osv. Jag hade uppfattningen om att dom var extremt laglydiga och ordnade. Skumt.

Kosten så här långt har bestått av hamburgare, pizza och mackor. Det är ingen vidare ordning på tiderna och jag känner att jag måste börja styra upp mig själv snart. Igår handlade jag lite matvaror på en butik i närheten, bl.a. lök (basen i all matlagning, som mina kära Oslo-vänner vet), tofu (som var billigt) och bröd (lyckades hitta ett bröd som faktiskt hade lite brun färg, otroligt). Pasta och dylikt är iallafall ganska dyrt, och det mesta som jag letade efter visade sig vara importerat, och därmed också dyrare. Jobbigt!

Har inte riktigt anpassat mig än, känns det som. Längtar hem ganska så mycket, framförallt på kvällarna. Men det var väl rätt väntat, så här i början. Så länge inte skolan tar knäcken på mig idag så kan det bara bli bättre.

Snart så måste jag ta och börja gå för att hinna till skolan i tid (har bestämt mig för att gå dit istället för att ta tåg och tunnelbana). Måste nog äta något på vägen också. Jag får passa på att be om ursäkt för att bloggen ser så torr ut, men jag har inte riktigt haft tid till att fixa och trixa med den än. Får bli till helgen.

Japanska hälsningar

/ Johan