Fler liv än en katt..

Det här må (norgeinfluerad, yes box alright) vara världens mest spännande blogg. Man vet aldrig om den kommer vara helt död, eller om jag faktiskt lyckats klämma ur mig ett inlägg eller två.. Andra människors bloggar är så fruktansvärt pålitliga och saknar den där extra kryddan. Jag är helt enkelt en pionjär, killen som faktiskt står upp mot två-inlägg-om-dagen-varken-mer-eller-mindre-typerna.

In other news så verkar regnsäsongen ha dragit igång, vilket sammanföll fantastiskt väl med inköpandet av en sprillans ny tiger-kostym. Dom få japaner som faktiskt vågat sig ut, trots tyfonrisken, tog snabbt skydd i närmaste ramen-restuarang när dom såg en vit kille utklädd till tiger. Bäva Tokyo, inte ens Godzilla kan stoppa mig nu!

Ikväll så bjussar jag på en klassiker, en liten bit man kan lyssna på när regnet smattrar mot vindrutorna (i mitt fall stålventilen).

Bunkern goes öken...

Status: 25 härliga celsius i rummet just nu, och jag har därmed accepterat bunkern som en del av sahara. Vad passar då bättre än att lyssna på denna desert-rock-pärla, en riktig juvel i den annars så (betong)karga "öknen".



Tack Andreas för tipset, love ya!

Vi hade iallafall tur med vädret...

Nu börjar värmen och fuktigheten rulla in över Tokyo. Vaknar upp med fuktiga lakan, torkar aldrig helt efter en dusch osv. Kul!

Jag tror aldrig att det svenska vädret har varit något jag riktigt längtat efter, men just nu tar jag tillbaka allt dåligt jag någonsin kan ha sagt om det. Ge mig grå himmel och slask!

Smart drag, Johan!

Vaknade precis upp, klockan är 17 och huset är helt öde. Insåg direkt att jag precis festat bort hela helgen, smart gjort.

Problemet med den här stan är att man vanligtvis är ute till 8 på morgonen, vilket totalt förstör dagarna.

Idag ska jag dock försöka tvätta, städa och göra några läxor. Men först chill framför datorn.

Shit Pommes frites!

Fyra tuffa skoldagar har passerat sen sist, men jag börjar se ljuset i tunneln, imorn är det nämligen fredag! Då vankas det party på Johns jobb, det eminenta butlercaféet i Shibuya. Ska bli skoj!

Nu vankas det därmot något helt annat, men minst lika sällsynt. Ja, ni har rätt, jag pratar förstås om pommes. Något så sällsynt som potatis ser man inte ofta här i huset, men är det torsdag så är det. Mitt motto har alltid varit: "vem vet vad som händer imorgon, se till att käka pommes medan du kan!" Sagt och gjort, nu ligger dom och solar i våran minimala ugn..

Till detta vankas mina eminenta, hemmagjorda, falaflar samt sweet-chilli/youghurtsås och grönsaker. Jag kan riktigt höra hur ni smackar där borta, framför skärmarna. Nu önskar ni allt att ni också bodde på fem kvadrat i en byggnad vars närmaste synonym kan beskrivas som "något från invasionen i normandie". Men tji fick ni!

Och medan jag gottar mig åt att få alla falaflar för mig själv så lyssnar jag självklart på Don't think twice, it's alright med Bob.

Waterloo 2008

Precis kommit hem från At the gates-konserten på Studio Coast. Den kan närmast beskrivas som ett svettbad, ett slag utan dess like. Som jag sa till Oscar så har jag nog inte känt mig så mörbultad sen Sepultura/In flames på fryshuset för mer än två år sedan (den konserten glömmer man inte lätt, eller hur Andreas). Inte vet jag om det beror på att jag börjar bli gammal, eller om det helt enkelt endast berodde på trycket idag.

Trots några mindre hjärnskakningar och en otrolig perspiration så kan kvällen knappast sammanfattas med ett mindre ord än underbar. AtG har i flera år legat på topp tio listan över absoluta favoritband, och att få se dom (splittrades 96) spela ihop har varit en dröm länge. Lyckades dessutom, i vanlig ordning, styra upp ett plektrum. Sweet! Gillar att ha minnen från konserter.

Vi skippade den planerade efterfestkrogrundan (nysvenskt ord) och drog hem istället. Efter en välbehövlig dusch så ligger jag nu nerbäddad i sängen. Allting känns just nu, trots konsertupplevelsen, lite trist och jobbigt. Besöken dom två senaste veckorna har fört med sig en hemlängtan som slog till med full kraft när jag öppnade dörren till min tomma bunker. Hoppas att skolstarten imorgon får mig att fokusera på annat.

Märkligt hur stort 5 kvadrat kan kännas..

Nu har Isabella lämnat Tokyo för att åka tillbaka till D.C., jobbet och det "vanliga livet". Kvar sitter jag, i "bunkern", som nu gått från att vara världens minsta rum för två personer till att kännas som för stor plats endast för en. Inte trodde jag att fem kvadrat nånsin skulle kännas för stort.

Imorn börjar skolan, så då blir det en återgång till det normala. Två veckor med finfrämmande på besök har resulterat i (förutom 14 väldigt roliga/trevliga dagar) massa restaurangmat, ännu mer godis samt ett högt dagstempo. Nu väntar hemmalagad mat, plugg samt en väsentlig minskning när det kommer till sightseeing. Men först... At the gates!

Igår så shoppade jag loss totalt på play.com. Älskar den sidan. Dock så tar det alltför lång tid att sitta och leta fram kapen, men men, fick fram 16 sköna klassiker, allt för 63 pund. Cheap!

Dire straits - Brothers in arms
CCR - Chronicle
Neil Young - Harvest
Neil Young - Everybody knows this is nowhere
Bob Dylan - Greatest hits
The Strokes - Is this it
Iggy Pop - Lust for life
Lynyrd Skynyrd - Pronounced leh-nerd skin-nerd
Ramones - Ramones
Stone Roses - Stone Roses
Stone Roses - Second Coming
Nick Cave - Tender Pray
The Specials - The Specials
The Libertines - Up the bracket
The Libertines - The Libertines
The Who - Who's next

Sjukt nöjd!

Zzzzz

Förra inlägget var rena sömnpillret, såhär i backspegeln.

Imorgon så blir det dock det här vilket kommer bli allt annat än en sömndrog.

...200 Reese's senare.

Lördag i Tokyo, klockan närmar sig tre på dagen och vi har inte riktigt aktiverat oss än. Vaknade för någon timme sedan, efter en lång natts välbehövlig sömn.

Igår var en händelsrik dag, dock inte i helt positiv mening. Började med guidad tur av palatset (andra gången på två veckor för mig), fortsatte sedan med promenad genom Ginza. Då drabbades dock Bella av någon slags migrän, och vi hastade hem. Var lite halvt rädd att det skulle bli en Indien-all-over-again (svimmning med andra ord) för den stackarn. Men vi klarade oss hem utan några stora missöden.

Medan Isabella låg och sov inne på mitt rum så kände jag hur en svag feber kom krypande. Fredag kväll i Tokyo, Isabella med migrän och jag med feber. Vilket toppenläge. Efter lite mat, godis och No country for old men på datorn så återvände dock lite energi, så vid 21-tiden drog vi oss mot Johns hus för en kort visit.

Det som skulle varit en snabb sväng för att träffa några av mina vänner slutade dock med att vi satt på tåget till Kabuki-cho för utgång. Dock så kunde ingen riktigt bestämma vart vi skulle gå. Jag, Bella och Diego förespråkade stor klubb medan dom andra inte ville betala så mycket. Efter en lång stunds velande så bestämde vi oss för att gå hem och få lite sömn, vilket nog var ett smart beslut.

Nu sitter vi här och funderar lite på vad vi ska göra. Sista dagen för Isabella, och näst sista dagen på lovet för mig. Får se vad som händer.

Tokyo at it's worst

Har blivit fullkomligt blogg-galen verkar det som. Publicerade ju precis ett inlägg, och redan efter några minuter gör jag ett nytt.

Tänkte bara skicka ut ett klagorop i internetrymden. Då och då stöter man på svarta skåpbilar med stora megafoner på taket här i byen. Dom japanska flaggorna och det kejserliga sigillet tar upp en stor del av sidorna, och ur megafonerna dånar distade röster eller musik. Det rör sig förstås om nationalistpojkarna. Stackarna som tydligen fick för lite kärlek från mor och far när dom var små.

Vanligtvis så brukar dom hålla det på en störande nivå, typ 105 decibel eller så. Idag, precis när jag och Isabella sakta promenerade runt i Harajuku, så valde dom dock att höja volymen ordentligt. Tänk er fem bilar på rad, fulla med japanska drägg, pumpandes högerpropaganda i 130 dB. Lägg till en skopa Tokyo-trafik och vi får en totalt odräglig ljudmiljö färdandes i promenadfart, dvs. vår fart.

Dags att växa upp för vissa, och styra öronproppar för andra.

Sightseeing, sol och sömn

Just nu: paus vid datorn efter en halv dag med intensivt sightseeingande (är det ett ord?). Isabella ligger och sover medan jag passar på att blogga lite. En helt ny Johan kan man säga, då jag för nån vecka sedan inte ens skulle tänkt på att blogga.

Idag har vi hunnit med tempel i Asakusa, marknad i Ueno och park i Harajuku. Väldigt mycket för några timmar, måste jag säga. Lite "den som hinner se mest innan den dör vinner"-stuk på det hela, även fast det inte känts så speedat. Dock så verkar Bella halvt utslagen nu, om det beror på för högt tempo eller jetlag vet jag inte.

Igår när hon kom så fick jag en jättefin present, eller flera stycken till och med. Den bästa var dock ett par Hard Rock-café trumstockar från Washington D.C. Dom kommer göra sig bra tillsammans med sina vänner från N.Y. hemma i rummet.

Utöver dessa pinnar så fick jag en burk jordnötssmör, amerikanskt godis, svenskt godis (igen) samt Planter's honey roasted peanuts. Jättesnällt! Dock så hade jag speciellt sagt ifrån att inget godis fick föras med hit från USA, då jag förra veckan fick en glimt av den, i situationer som inbegriper godis, totala avsaknaden av självkontroll hos mig. Skrämmande hur jag bara kan proppa i mig onyttigheter. Men men, skadan är redan skedd, och jag är superglad för alla fina presenter!

Ikväll väntar Shinjuku-by-night, om energin finns. Just nu är det dock Roky Erickson i hörlurar samt Reese's peanut butter cups som ligger högst på att-göra-listan.

Pözz från oss båda till er alla

Morgonstund har guld i mund (iallafall så länge skrotisen lever)

Nu sitter man framför skrotburken igen, och hoppas att den inte ska lägga ner innan man fått upp åtminstonde ett litet blogginlägg. Det är sjukt vad man är beroende av många fysiska saker, och datorn är viktigast av dom alla. (Ja, till och med viktigare än mikrovågsugnen).

För några veckor sen så strejkade skrotisen (aka. datorn) helt, vilket gav mig en större insikt i hur det var att leva på stenåldern. Man satt och stirrade in i den tjocka massa av betong som utgör mitt rum, samtidigt som man nynnande låtar i huvudet. Otroligt fascinerande, men ingenting jag skulle önska ens min värsta fiende.

Vad är då likheten mellan min dator, min blogg och Nikki Sixx? Jo alla har dom praktiskt taget dött, endast för att väckas åter från vilan i Hades. Detta tack vare min otroliga tekniska kompetens (jag har spelat "Mulle Meck bygger bilar") och ett paket skruvmejslar för 6 kr. Fabulöst!

In other news: Var ute igår med Oscar, Peter och Aki. Lite halvt randomized måste tilläggas, då vi egentligen hade tänkt bowla eller kolla på kläder. Hamnade iallafall på nån Reggae-izakaya i Shibuya, vidare till 2 timmars Karaoke och sen dom vanliga rockbarerna i Shinjuku. Lämnade dom andra till tonerna av At the gates vid 3-tiden. Var en ansvarsfull typ, och gick hem för att sova. Vill inte vara alltför trött när Isabella kommer, även om hon säkert inte kommer vara jordens piggaste.

Nu väntar duschen, frukost och sedan tåg ut till flygplatsen. Men först, medan datorn fortfarande lever, så ser jag till att styra upp den här.

Puss och kram skumbanan

På den 40+-dagen, återuppstånden från de döda...

Den svarta bloggdöden drabbade bloggen för ett bra tag sen. Sen dess har inte ett endaste litet ord publicerats på denna, mitt livs anslagstavla. Men frukta icke, för nu är jag tillbaka igen, och det med besked. Förhoppningsvis blir det fler inlägg efter det här, den som lever får se.

Den senaste veckan har jag haft min kära syster Anna på besök. Samtidigt så har jag även avklarat mitt midterm-test i skolan i fredags. Dessa två punkter har inneburit en hektisk vecka, men dock otroligt rolig (när det kommer till besöket, provet var kanske inte kalaskul).

På en vecka har vi hunnit med mer sightseeing än jag gjort under tre och en halv månad. Höjdpunkterna inkluderar crazy-biking i Kyoto, shopping och förstås... svenskt lösgodis. Jag knäckte (utan mycket hjälp från Anna, den frisksportaren) två massiva karamellkungen-påsar med assorted goodies på mindre än en vecka, och har därmed tillfredsställt det värsta sötsuget till åtminstonde imorgon.

Den tiden min blogg umgicks med Gud, Elvis och gänget där uppe har sannerligen varit omvälvande när det kommer till min livsföring här. Bara en sådan sak som att jag nuförtiden äter importerat tyskt rågbröd (ÄKTA rågbröd) till frukost kan knappast kallas för något mindre än ENORMT! Snart kanske det är dags för lite motion också, även fast det låter helt osannolikt. Det här är banne mig en förändringens tid!

Imorgon kommer Isabella hit, direkt från Washington D.C. Celebert besök med andra ord, vilket både jag och en hel del japanska kändisar (enlig säker källa) ser fram emot. Mitt 5-kvadratmeter stora rum (i dagligt tal "bunkern") står redo för detta "årets event". See ya tomorrow Sweetie.

Nu ska jag dra på mig glajjorna, min nya småblommiga kortärmade skjorta (med en ooh-soo-sweet touch av cowboy) samt ett par sköna korvskinn och ge mig ut i solen.

Howdy-hao!

Yasumi

Första pris i seghet går till mig, som ännu en gång lyckats dra ut på bloggandet. Två veckor sen senast. På dessa 14 dagar har jag dock hunnit med en hel del kul (och mindre roligt).

Den centrala händelsen har varit mitt slutprov på nivå 1, vilket jag avklarade i onsdags. Allt gick bra, så nu väntar nivå 2. Först ska jag dock ta en (enligt mig) välförtjänt semester i Beijing. Flyger dit i övermorgon och stannar en vecka.

Utöver provet har jag den senaste tiden avklarat två födelsedagsfester, en för mig själv och en för Flou, en tysk kompis. Bra fart på båda.. Vi har även varit på en av världens topp-50 bästa klubbar, Ageha. Otroligt stor, med allt man kan tänka sig, såsom pool, typ 6-7 barer, massor av dansgolv och "restuarang-torg".

Igår så bar det av till ett japanskt värdshus (izakaya) för en klass-utgång. Vi blev hela klassen förutom en (7 av 8 dvs.) samt våra två lärare. Väl där dracks och åts det friskt. Kvällen fortsatte på två ställen till, innan det var dags att gå hem och få lite sömn..

Resten av helgen kommer att läggas på packning, amerikansk fotboll och chill. Ska försöka turista friskt i Kina, så att jag har lite bilder att visa upp senare, för den som orkar se.

/ Johan

Lyssnar på nu: The Who - Won't get fooled again

Födelsedag, foton och fredag.

Helg igen, närmare bestäm fredag kväll. Sitter hemma och slappar efter en minst sagt hektiskt vecka. Har hunnit med både det ena och det andra, mest roliga saker dock, som tur är.

I tisdags så fyllde jag hela tjugoett år. En lite speciell dag med andra ord, även om jag inte fyllde jämnt. Firandet här i huset smygstartade redan kvällen innan, omkring 23.00. Fick en väldigt fin present av David och Oscar, bestående av nötter, chips, två snickers, två öl, en stor bakelse, karameller och en plastblomma. Tack så mycket!

Sen så blev det karaoke-marathon mellan 00.00 och 05.00. Genom att använda natten så fick jag en dubbelt så lång födelsedag, det är vad jag kallar tidseffektivt firande. Somnade vid 06.00 för att sedan gå upp vid 11.00. Även på ens födelsedag är det skola.

Kvällen blev lugnare, med vegetarisk sushi till middag och promenad. Men allt som allt en bra födelsedag, även om det inte riktigt blir samma sak som att fira hemma. Det är alltid snäppet vassare.. Tack alla som skickat gratulationer iallfall!

Onsdagen ägnades åt modelljobb. Visade upp delar av vår/sommar-kollektionen för ett japanskt klädmärke. Kommer hamna i ett stort japanskt modemagasin i början av april. Det ska bli spännande. Allting var väldigt professionellt med stylister, klädfolk och en väldigt seriös fotograf. Som en extra bonus så tjänade jag en bra slant på det också. Kul och trevligt!

Imorgon så blir det "födelsedagsförfest" här, och sen utgång. Kommer förhoppningsvis bli en trevlig kväll. Statusrapport kommer om jag orkar!

/ Johan

Lyssnar på nu: The Doors - Strange days

Oishii katta desu!

När kylan är som värst och läxhögen som högst så kan det vara bra med lite inspiration. Gärna i form av något smaskigt att äta, med högt salt, socker och fettvärde. Då går man till affären, letar upp snaskhyllan och upptäcker...

...torkade småfiskar (hela med huvud och allt), bläckfiskar i någon slags gegga, sjögräs och div. andra äckligheter. Som tur är så har fenomenet godis nått fram till vissa affärer, men det har inte med den genomslagskraft som man är van vid. Vilket höjdarland tänker alla hurtbullar, samtidigt som jag går i nekros.

Det finns gott om äckliga karameller och små chipspåsar, men inget riktigt gott, energirikt och billigt alternativ såsom tre Snickers för 10 kr, eller liknande. Man förpassas till att äta billiga werthers orginal-kopior och obskyra småkakor. Därför är det inte så konstigt att man går "all-in" med cashen så fort man ser något som ens påminner om gamla hederliga, västerländska, onyttigheter.

Kylan, vardags-rastlösheten och all press från skolan + min dåliga karaktär när det kommer till att hålla sig ifrån godsaker = potentiell katastrof. Om jag inte haft mina supergener så vet jag inte vad som hade hänt. Så tack Mamma och Pappa för min metabolism!

Stay snickers!

Clean Town

Söndag återigen, och därmed slutet på ännu en vecka och snart början på en ny. Tiden formligen flyger fram, nu har jag varit här snart två månader. Det känns inte som det var länge sedan jag lämnade Mamma och Bella på Arlanda, men det är ju bra på ett sätt.

Helgen har varit ovanligt lugn. Det har mest blivit ätande och filmkollande. Har sett Rambo 4, Beavis & Butthead (Filmen) samt Harold & Kumar goes to White Castle. Inget Cannes-tema här alltså, men det kan vara skönt att bara få koppla av ibland.. Ikväll blir det dock kultklassikern Easy Rider, den kan inte ses för många gånger.

Förutom ett massivt (med Japanmått mätt) intag av godis och skärmstirrande så har jag även testat ett traditionellt Japanskt Sento, dvs. bad. Vi fick sitta på små pallar, helt nakna, och tvätta oss med hjälp av skålar man fyller med vatten. Efter det så går man ner i den varma bassängen (45 grader stog termometern på). Sen går man helt enkelt upp igen och häller iskallt vatten över sig när man känner för det, och så vidare.. Lite liknande svenskt bastubad, fast bastu i poolform. Ren blev man iallafall, och helt klart en kul upplevelse.


Söndagen har spenderats med att spana in alla spexare vid och i Yoyogi Park. Ett alltid lika kul helgnöje. Där kan man se ungdomar som klär ut sig i allt från gasmasker till 80-talsutstyrslar, rockabillygäng som dansar i ring, band som helt sonika ställt upp all utrustning på trottoaren m.m. Helt klart värt några timmar av min dyrbara tid.

Skolvecka comin' up, får se om jag orkar blogga något då.

Be cool, stay in school!

/ Johan

Lyssnar på nu: Eagles of Death Metal - Cherry Cola

På östfronten intet nytt.

Nu har det gått ett tag sen jag skrev mitt förra inlägg. Har inte riktigt orkat ta mig för att skriva ett nytt förrens nu.

Skolan ångar på i 180 som vanligt, vilket gör att jag knappast får tid till så mycket annat just för stunden. Kanji, katakana, verb, adjektiv, böjningar osv. osv. Listan kan göras oändlig. Visst trodde jag att det skulle vara svårt att lära sig ett nytt språk, men ibland känns det nästan omöjligt. Trots det så har jag under den gångna veckan faktiskt fått lite beröm för min japanska, från japaner. Fem poäng till mig, som min kära syster skulle uttryckt det..

Annat som har hänt sedan jag sist bloggade:

+ Var på galen husfest i Shibuya i lördags. Kaosartat, men väldigt kul.
+ Blivit uppfångad på stan av en stylist, och sedan varit på "audition" för en modeshow.
+ Klarade mitt midterm-test, med god marginal. Skönt.
+ Ätit en massa jordnötssmör.

Snart helg igen, tror att den blir lugn. Känner för film och snack, så det blir nog något i den stilen.

Over and out.

/ Johan

Lyssnar på nu: The Clash - Complete Control

Sumo, prov och Psy bar.

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och tagit mig för att skriva ett nytt blogginlägg. Massorna jublar, antar jag.

Sen senast så har jag hunnit med både det ena och det andra. För att börja i rätt ände så var jag på Sumo-turnering i söndags. Genom skolan kunde man köpa rabatterade biljetter för att se detta verkligt japanska spektakel. Klart att man slog till.

Själva turneringen pågick från klockan 11 till 17.30. Vi hade dock hört från säker källa (Kristoffer i klassen) att man skulle sikta på att vara där i slutet. Ju senare i schemat, desto bättre brottare (logiskt nog). Efter en sen start så anlände vi därför omkring 14-tiden, endast för att mötas av två kostymklädda japaner som skrek ut japanska ord och meningar till en jublande folkskara.

Efter en stund kom dock brottningen igång. Då visade det sig att matcherna i genomsnitt är 8 sekunder eller något i den stilen. Ceremonierna mellan matcherna var dock desto längre. Fyra minuter med japansk sång, saltkastning och lårklappning kan vara kul att se. Så är dock inte fallet när detta upprepats 20 gånger.

Efter en och en halv timme så åkte vi hem igen. Det var en upplevelse, men ingen ny favoritsysselsättning.

För övrigt så har jag avklarat skolans midterm-test. Resultatet kommer imorgon, men jag hoppas och tror att jag är godkänd. Provet gav dock mer än bara poäng, en utmärkt anledning till att gå ut med klassen.

Vi fick med oss nästan alla, dvs. 6 av 8, på happy-houröl i Shibuya. Allting urartade, och snart satt vi inträngda i ett karaokerum, igen. Otroligt kul, men trist när man måste gå. Efter skönsången bar det av till en ny bar. När folk började droppa av så begav sig jag, David och Peter till vår egen favorit, Psy bar i Shinjuku.

Psy bar är nästans som Spy bar, bara det att det är något mindre (typ 10 kvadrat) och endast pumpar ut världens bästa musik, dvs. rock, hårdrock och metal. Där tillbringade vi fyra timmar med att lyssna på allt från RATM till The Haunted och Kataklysm. Jag och David troppade av vid fyratiden för några timmars skönhetssömn. Sedan väntade skolan igen.

Nu blev det här ett sådant där långt och jobbigt inlägg igen. Tycker inte om dom själv, men vad ska man göra. Hoppas iallafall att allt är bra med alla som ev. läser den här dåliga ursäkten till blogg.

Stay disco

/ Johan

Lyssnar på nu: The Strokes - Hard to explain

Svensk lördag

Idag har jag upplevt något alldeles sagolikt. En riktig happening och ett minne för livet. Vi har varit på IKEA! Jag vet inte om jag ska tacka gud, Ingvar Kamprad, eller kanske båda för denna underbara skapelse.

Omgärdade av välbekanta möbler och miljöer avjnöt vi en lunch/middag bestående av köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt. Till efterrätt blev det en blåbärssemla (dvs. en semla med blåbärsgrädde). Allt som allt så var det förmodligen det godaste jag ätit på ett bra tag.

Mätta och belåtna begav vi oss till den "svenska matmarknaden" som finns i slutet av varje IKEA-varuhus. Efter mycket dreglande inhandlade undertecknad en påse Ahlgrens bilar, en påse Daim och en stor burk pepparkakor. Allt utom pepparkakorna var relativt dyrt, men är det svenskt så är det.

Helt plötsligt så känns inte Sverige så långt borta längre.

För övrigt så var jag ute igår, med det vanliga gänget, dvs. Peter och John från klassen plus några till. Kom hem vid 06.00 lagom trött och sönderdansad. Klubben vi var på annonserade med band såsom The Libertines och Babyshambles. Jag lyckades bara tigga till mig en Babyshambles-rackare, men fick lite Stone Roses som plåster på såren. Allt som allt en bra kväll..

Imorgon blir det Sumo-turnering, live! Två jättetjocka japaner som puttar på varandra, kan det bli mer underhållande? Knappast. Rapport från detta event kommer upp på bloggen så fort jag får lust.


Dagens roligaste: Japaner som sticker ätpinnar i potatisen och äter den på ett sockervaddsliknande sätt.

Dagens snyggaste: Bilden säger väl allt.

Peace out

/ Johan

Lyssnar på nu: Dirty Pretty Things - Doctors and dealers

In the land of Ingrish

Japansk grundskola inkluderar tre år, eller mer, med obligatorisk engelskaundervisning. Det kan man knappast tro när man försöker kommunicera, fråga något eller till och med försöker läsa en skylt skriven på "engelska" (eller Ingrish, som det stod i en av korridorsvenskarnas manual till en mobiltelefon).

Under dom första veckorna fick jag klara mig helt på improviserat teckenspråk, och basala ljud från stenåldern för att överhuvudtaget överleva. Det var minst sagt spännande. Nu börjar man dock få lite grepp om japanskan, och kan med nöd och näppe göra sig förstådd i vissa situationer. Det känns bra, och kanske har jag delvis japsarnas totala oförmåga att prata Ingrish att tacka för det.

Den engelska dom väljer att skriva är dessutom verkligen en källa till underhållning. Enbart i vårat guesthouse kan man hitta godbitar såsom:

¤ Clearning & getting out barbege is lotation.
¤ Do not paste and tack a picture on the wall in room.
¤ Finished taking shower, please turn of gas.
¤ Shake a can.

och förstås min personliga favorit:

¤ Please lock the key.!!

Det är iallafall härligt att man har något att skratta åt.

Shake a can!
/ Johan

Lyssnar på nu: Amy Winehouse - Valerie

Lazy saturday afternoon.

Nu är det lördag eftermiddag/kväll här i Tokyo. Var ute med John (en kille från klassen) och Ben, som jag känner genom John, igår. Direkt efter skolan bar det av hem till John för en liten förfest. Det blev drinkar och politisk diskussion, högst sofistikerat. Vid 23-tiden så drog vi ut till en klubb i Roppongi, där jag stannade till klockan 03.00, då jag helt enkelt blev för trött. Gick sedan hem till Shinjuku, vilket tog mig 2 timmar. Frisk luft och motion, dock så fick jag blåsor på fötterna. Converse kommer typ längst ner på listan över mest fotriktiga skor. Mina fötter är platta efter 4 veckors konstans promenerande.

Lördagen så här långt har spenderats på att: promenare. Igen. Jag, David och Oscar (som också bor här i guesthouset) har varit vid Imperial Palace. Dvs. vid det kejserliga palatset. Det är dock stängt för allmänheten, men det finns en stor trädgård bredvid som är öppen till 16.00. Oturligt nog så kom vi dit 16.03, så det blev ingen park för oss idag, får ta det någon annan dag.

Därmot så hittade vi två jättebra mataffärer. En stor supermarket och en mindre specialaffär med mer importerade varor. Hittade för första gången Heinz vita bönor i tomatsås, till det fantastiska priset av 30 kr/burk. Några sådana delikatesser blir det inte i första taget.

Kvällen är osäker, blir nog inte utgång idag igen iallafall. Budgeten och humöret säger nej. Får se vad som hittas på istället.

Pussss

/ Johan

Lyssnar på nu: Hatebreed - Driven by suffering

BIG in Japan!

Jag och David var precis ute på promenad. Målet var Don Quixote-affären i Shin Okubo, en närbelägen del av staden. Don Quixote är en kedja med affärer som säljer allt. Mobiltelefoner, mat, parfymer, kläder, alkohol, div. plastprylar och tusen grejer till.

Efter att ha spenderat knappa timmen i affären så var vi lagom möra i huvud och fötter. Med tanke på storleken på stället och det ständiga flödet av olika låtar och reklamjinglar så var ju inte det så konstigt. Men plötsligt stod dom där, som en uppenbarelse, och varken ömma fötter eller ett värkande huvud kändes längre:

BIG-flingorna!!!

Japans svar på Kellogs frosties, men några prisklasser under. Tack vare deras sockrade smak och vinnande pris så har dom snabbt blivit en favorit i hushållet. Men nu fanns dom alltså på SALG (den är här den norska genen slår till), och vi räknade snabbt ut att vi sparade dryga 4 kr/paket genom att agera snabbt och handla på Don Quixote.

Resultatet kan ses här till höger:

I övrigt så händer inte så mycket spännande just nu. Mycket i skolan, men imorgon är det fredag. Planerna lutar åt förfest hos John i klassen och sen klubbande i Roppongi hela natten. Antingen det eller Shibuya, I don't care, as long as it's friday...

Stay BIG!

/ Johan

Lyssnar på nu: The Misfits - Night of the living dead

Just another Suiyobi...

...så heter nämligen onsdag på japanska. Skrivet med "våra" bokstäver. Tyckte att det var passande att börja dagens inlägg med något japanskt, då dagen mest kretsat kring skolan och japanska.

Vi har släppt både Hiragana och Katakana (två japanska teckensystem) nu, och har idag börjat med Kanji (dvs. en rackarns massa kinesiska tecken). Den fråga som först ploppar upp i mitt huvud är: Varför? Varför har dom gjort allt så otroligt knäppt och onödigt. Dom har ett väl fungerande teckenalfabet (Hiragana) som illustrerar olika ljud. Sen har dom ett till teckenalfabet med exakt samma ljud, bara för att med detta visa vilka ord som är lånade. Kryddar man detta med otaliga tusen kinesiska tecken som inte alls är lika det dom betyder (ibland betyder dom typ 5 olika saker dessutom) så har man helt enkelt det japanska språket. Kul säger dom, tokigt säger jag.

Ja, några kinesiska krumelurer, det är så kul jag har haft det idag. Hoppas morgondagen blir roligare.

Pözzar

/ Johan

Lyssnar på nu: Lynyrd Skynyrd - Freebird

Mitt andra skinn.

Nu har jag gjort det igen. Gått och köpt mig ett till par jeans. Det jag absolut minst behöver av typ allt jag kan tänka på.. Men det är ju så kul, och just dom här är ju så fina.

Allt började med att jag, John och David åkte till Shibuya efter skolan. För dom som inte känner till stadsdelen i fråga så rör det sig om ett av Tokyos mest affärstäta områden. Det är även känt för ett av sina gigantiska övergångsställen, med omgivande neonskyltar. Se bild här bredvid.

Vi gick till en Adidas-affär i ett stort varuhus. Där prövade jag och David varsitt exemplar av en schysst svart mjukisbyxa med guldränder på. Väl inne i provrummet slog det mig dock att jag är en denim dude, och att jag på inga villkor kan bryta min mångåriga inte-använda-annat-än-jeans-tradition. Jag äger ett par pyjamasbyxor, det är illa nog. Man kan alltså säga att någon högre makt skickade klarsynssignaler till mig, precis när dom behövdes som bäst.

Efter att David köpt sitt par så rullade vi vidare till nästa klädaffär, och där låg dom: Skinny fit tapered (dock ej så tapered) i grått! Jag som längtat efter ett par gråa korvskinn kastade mig kvickt över paret med minst midjestorlek (28, tjocka japaner). Efter ca. 1 minut hade jag bestämt mig. Därmed har jag också säkrat min övervikt på planet hem, då jag låg på gränsen på väg hit.

Nu har jag ägnat ett helt inlägg åt att bara prata massa skit om jeans och så vidare. Tråkigt, jag vet. Men jag menar ni har läst så här långt, så förmodligen har ni inget bättre för er ändå. Själv ska jag lägga mig och sova. Det är dags att sakta smälta den blandning av fyra stycken Butter raisin rolls från 99 Yens-affär, tre cheeseburgare, ris och kyckling samt de SEXTON kosttilskotts- piller jag ätit idag. Det är vad jag kallar en balanserad kost.

Peace out!

/ Johan

Lyssnar på just nu: The Hellacopters - 24h hell

Den totalt inkompetente bloggaren...

...är jag. Tro det eller ej. I mitt förra inlägg lovade jag att försöka göra något åt det bedrövliga skicket denna så kallade blogg var i. Det hände inte mycket på några veckor, men tillslut har jag alltså fått ändan ur vagnen. Resultatet kan kallas färgsprakande, konstnärligt och mystiskt men jag skulle säga att ful är ett ord som ligger närmare till hands. Jag har därmed alltså äntligen hittat ett område där jag inte överlägsen, det vill säga bloggbyggande och internet/datorfixande. Men för stunden får detta alster, skapat av en tanke byggd på lika delar japansk mysticism och Kjell Höglund-progg, duga som anslagstavla för mina äventyr.

Sedan mitt förra blogginlägg har jag hunnit:

- Sjunga the Final Countdown tre gånger i tre olika karaokerum.
- Lära mig omkring 130 knäppa tecken.
- Lyckats köpa smör när jag trodde det var bröd.
- Frysa ihjäl, tio gånger om.
- Få certifikat för genomförd jordbävningsträning.
- Gå hem i snöoväder kl. fem på natten, iförd en regnbågsfärgad poncho (av tyg).
- Äta sushi utan att dö.
- Trycka i mig omkring 20 cheeseburgare från Donkan.
- Säga tack istället för hej, typ tio gånger.

och förstås en hel del annat.

Nu är det måndag igen. Veckans första skoldag avklarad, four more to go.

Ska försöka skriva mer regelbundet, nu när jag har en sådan fin blogg menar jag. Men nu ska jag äta en mandarin, mmm.

Pussssssss

Lyssnar på just nu: Roky Erickson - Bermuda

Neon, fisk och hemlängtan.

Konnichiwa!

Nu har jag varit i Tokyo i två hela dagar. Ska jag vara ärlig så känns det snarare som två månader. Har inrett min lilla 5-kvadratare så gott det går, och även fast man inte får ha något på väggarna så tycker jag själv att den känns ganska mysig.

Så här långt har jag hunnit med några promenader i närområdet, lite matshopping, åka tunnelbana, gå på skolans informationsmöte och lite till. Kan knappast säga att jag vant mig än, vaknar fortfarande upp på morgonen och undrar var jag är och vad jag gör här.

Som tur är så bor det iallafall två stycken svenskar här i huset, som går på samma skola som jag. Dom går dock morgonkursen, medan jag är inskriven på eftermiddagskursen. Kan kanske vara bra, då jag förmodligen hänger med bättre om jag inte pratar med någon om annat.

Det alla verkar ha gemensamt är att dom är bättre än mig på japanska (vilket iofs inte säger så mycket). Det känns iallafall lite jobbigt att vara den enda som inte kan något. Får hoppas att det blir en mjukstart nu, såhär på första skoldagen. (För dom som undrar så skriver jag det här 10.00 lokal tid, skolan börjar 13.00).

Utifrån det jag sett av Tokyo (endast Shinjuku, där jag bor), så kan man säga att det är stort, högt, neonlysande och ljudligt. Har dock inte varit så mycket folk som jag väntat mig, men samtidigt så har jag ju inte varit på tunnelbanan under rusningstid. En sak som förvånar mig är att många japaner verkar gå mot rött, cykla på trottoaren osv. Jag hade uppfattningen om att dom var extremt laglydiga och ordnade. Skumt.

Kosten så här långt har bestått av hamburgare, pizza och mackor. Det är ingen vidare ordning på tiderna och jag känner att jag måste börja styra upp mig själv snart. Igår handlade jag lite matvaror på en butik i närheten, bl.a. lök (basen i all matlagning, som mina kära Oslo-vänner vet), tofu (som var billigt) och bröd (lyckades hitta ett bröd som faktiskt hade lite brun färg, otroligt). Pasta och dylikt är iallafall ganska dyrt, och det mesta som jag letade efter visade sig vara importerat, och därmed också dyrare. Jobbigt!

Har inte riktigt anpassat mig än, känns det som. Längtar hem ganska så mycket, framförallt på kvällarna. Men det var väl rätt väntat, så här i början. Så länge inte skolan tar knäcken på mig idag så kan det bara bli bättre.

Snart så måste jag ta och börja gå för att hinna till skolan i tid (har bestämt mig för att gå dit istället för att ta tåg och tunnelbana). Måste nog äta något på vägen också. Jag får passa på att be om ursäkt för att bloggen ser så torr ut, men jag har inte riktigt haft tid till att fixa och trixa med den än. Får bli till helgen.

Japanska hälsningar

/ Johan