Just another Suiyobi...

...så heter nämligen onsdag på japanska. Skrivet med "våra" bokstäver. Tyckte att det var passande att börja dagens inlägg med något japanskt, då dagen mest kretsat kring skolan och japanska.

Vi har släppt både Hiragana och Katakana (två japanska teckensystem) nu, och har idag börjat med Kanji (dvs. en rackarns massa kinesiska tecken). Den fråga som först ploppar upp i mitt huvud är: Varför? Varför har dom gjort allt så otroligt knäppt och onödigt. Dom har ett väl fungerande teckenalfabet (Hiragana) som illustrerar olika ljud. Sen har dom ett till teckenalfabet med exakt samma ljud, bara för att med detta visa vilka ord som är lånade. Kryddar man detta med otaliga tusen kinesiska tecken som inte alls är lika det dom betyder (ibland betyder dom typ 5 olika saker dessutom) så har man helt enkelt det japanska språket. Kul säger dom, tokigt säger jag.

Ja, några kinesiska krumelurer, det är så kul jag har haft det idag. Hoppas morgondagen blir roligare.

Pözzar

/ Johan

Lyssnar på nu: Lynyrd Skynyrd - Freebird

Mitt andra skinn.

Nu har jag gjort det igen. Gått och köpt mig ett till par jeans. Det jag absolut minst behöver av typ allt jag kan tänka på.. Men det är ju så kul, och just dom här är ju så fina.

Allt började med att jag, John och David åkte till Shibuya efter skolan. För dom som inte känner till stadsdelen i fråga så rör det sig om ett av Tokyos mest affärstäta områden. Det är även känt för ett av sina gigantiska övergångsställen, med omgivande neonskyltar. Se bild här bredvid.

Vi gick till en Adidas-affär i ett stort varuhus. Där prövade jag och David varsitt exemplar av en schysst svart mjukisbyxa med guldränder på. Väl inne i provrummet slog det mig dock att jag är en denim dude, och att jag på inga villkor kan bryta min mångåriga inte-använda-annat-än-jeans-tradition. Jag äger ett par pyjamasbyxor, det är illa nog. Man kan alltså säga att någon högre makt skickade klarsynssignaler till mig, precis när dom behövdes som bäst.

Efter att David köpt sitt par så rullade vi vidare till nästa klädaffär, och där låg dom: Skinny fit tapered (dock ej så tapered) i grått! Jag som längtat efter ett par gråa korvskinn kastade mig kvickt över paret med minst midjestorlek (28, tjocka japaner). Efter ca. 1 minut hade jag bestämt mig. Därmed har jag också säkrat min övervikt på planet hem, då jag låg på gränsen på väg hit.

Nu har jag ägnat ett helt inlägg åt att bara prata massa skit om jeans och så vidare. Tråkigt, jag vet. Men jag menar ni har läst så här långt, så förmodligen har ni inget bättre för er ändå. Själv ska jag lägga mig och sova. Det är dags att sakta smälta den blandning av fyra stycken Butter raisin rolls från 99 Yens-affär, tre cheeseburgare, ris och kyckling samt de SEXTON kosttilskotts- piller jag ätit idag. Det är vad jag kallar en balanserad kost.

Peace out!

/ Johan

Lyssnar på just nu: The Hellacopters - 24h hell

Den totalt inkompetente bloggaren...

...är jag. Tro det eller ej. I mitt förra inlägg lovade jag att försöka göra något åt det bedrövliga skicket denna så kallade blogg var i. Det hände inte mycket på några veckor, men tillslut har jag alltså fått ändan ur vagnen. Resultatet kan kallas färgsprakande, konstnärligt och mystiskt men jag skulle säga att ful är ett ord som ligger närmare till hands. Jag har därmed alltså äntligen hittat ett område där jag inte överlägsen, det vill säga bloggbyggande och internet/datorfixande. Men för stunden får detta alster, skapat av en tanke byggd på lika delar japansk mysticism och Kjell Höglund-progg, duga som anslagstavla för mina äventyr.

Sedan mitt förra blogginlägg har jag hunnit:

- Sjunga the Final Countdown tre gånger i tre olika karaokerum.
- Lära mig omkring 130 knäppa tecken.
- Lyckats köpa smör när jag trodde det var bröd.
- Frysa ihjäl, tio gånger om.
- Få certifikat för genomförd jordbävningsträning.
- Gå hem i snöoväder kl. fem på natten, iförd en regnbågsfärgad poncho (av tyg).
- Äta sushi utan att dö.
- Trycka i mig omkring 20 cheeseburgare från Donkan.
- Säga tack istället för hej, typ tio gånger.

och förstås en hel del annat.

Nu är det måndag igen. Veckans första skoldag avklarad, four more to go.

Ska försöka skriva mer regelbundet, nu när jag har en sådan fin blogg menar jag. Men nu ska jag äta en mandarin, mmm.

Pussssssss

Lyssnar på just nu: Roky Erickson - Bermuda

Neon, fisk och hemlängtan.

Konnichiwa!

Nu har jag varit i Tokyo i två hela dagar. Ska jag vara ärlig så känns det snarare som två månader. Har inrett min lilla 5-kvadratare så gott det går, och även fast man inte får ha något på väggarna så tycker jag själv att den känns ganska mysig.

Så här långt har jag hunnit med några promenader i närområdet, lite matshopping, åka tunnelbana, gå på skolans informationsmöte och lite till. Kan knappast säga att jag vant mig än, vaknar fortfarande upp på morgonen och undrar var jag är och vad jag gör här.

Som tur är så bor det iallafall två stycken svenskar här i huset, som går på samma skola som jag. Dom går dock morgonkursen, medan jag är inskriven på eftermiddagskursen. Kan kanske vara bra, då jag förmodligen hänger med bättre om jag inte pratar med någon om annat.

Det alla verkar ha gemensamt är att dom är bättre än mig på japanska (vilket iofs inte säger så mycket). Det känns iallafall lite jobbigt att vara den enda som inte kan något. Får hoppas att det blir en mjukstart nu, såhär på första skoldagen. (För dom som undrar så skriver jag det här 10.00 lokal tid, skolan börjar 13.00).

Utifrån det jag sett av Tokyo (endast Shinjuku, där jag bor), så kan man säga att det är stort, högt, neonlysande och ljudligt. Har dock inte varit så mycket folk som jag väntat mig, men samtidigt så har jag ju inte varit på tunnelbanan under rusningstid. En sak som förvånar mig är att många japaner verkar gå mot rött, cykla på trottoaren osv. Jag hade uppfattningen om att dom var extremt laglydiga och ordnade. Skumt.

Kosten så här långt har bestått av hamburgare, pizza och mackor. Det är ingen vidare ordning på tiderna och jag känner att jag måste börja styra upp mig själv snart. Igår handlade jag lite matvaror på en butik i närheten, bl.a. lök (basen i all matlagning, som mina kära Oslo-vänner vet), tofu (som var billigt) och bröd (lyckades hitta ett bröd som faktiskt hade lite brun färg, otroligt). Pasta och dylikt är iallafall ganska dyrt, och det mesta som jag letade efter visade sig vara importerat, och därmed också dyrare. Jobbigt!

Har inte riktigt anpassat mig än, känns det som. Längtar hem ganska så mycket, framförallt på kvällarna. Men det var väl rätt väntat, så här i början. Så länge inte skolan tar knäcken på mig idag så kan det bara bli bättre.

Snart så måste jag ta och börja gå för att hinna till skolan i tid (har bestämt mig för att gå dit istället för att ta tåg och tunnelbana). Måste nog äta något på vägen också. Jag får passa på att be om ursäkt för att bloggen ser så torr ut, men jag har inte riktigt haft tid till att fixa och trixa med den än. Får bli till helgen.

Japanska hälsningar

/ Johan